 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
| Profetiskt Forum Den sanna väktartjänsten I Höga Visan finns berättelsen om bruden och hennes längtan och kärlek till den som hennes själ har kär. (H.V.3:1). Hon berättar om hur hon i en dröm beger sig ut i staden, på dess gator och torg för att söka efter sin älskade. Hon fann honom inte. I det hon fortsätter att leta, möter hon väktarna som vakar i stadens gator. Hon frågar om dom har sett honom som hennes själ har så kär? Strax därefter fann hon honom. I kapitel fem kommer han åter igen till henne i en dröm. Vi kan sova men ändå vaka i drömmen. Vår ande är aktiv och uppmärksam inför Gud under nattens timmar, och det är i vår ande som Gud kommunicerar. Gud vill nå fram till den sovande bruden, hans församling i denna tid – Han vill väcka henne och dela sitt hjärta i intimitet och närhet. Först när han sträcker in sin hand genom luckan, rörs hon av hans längtan efter henne. Gud sträcker ständigt ut sin hand till dig och mig. Hans kärlek till oss är stark och obändig, och Hans önskan är att vi skall gripa tag i Hans starka hand. Men, när hon reser sig från sitt läger har han redan försvunnit. Kära vänner, vi får inte missa de tillfällen när Herrens Ande väcker oss till närhet, och när Han vill tala med oss som endast Han kan. Må Gud ge oss nåd att igenkänna den stilla rösten som kallar och lockar – världen ropar ständig till oss med sin högljudda stämma för att dra oss bort ifrån Honom som älskar oss med en evig kärlek. När hon på nytt ger sig ut på gatorna i staden möts hon av väktarna igen. Denna gång är det annorlunda. Väktarna på murarna slår och sårar henne och rycker av henne manteln. (HV.5:7). Det finns en sann och en falsk väktartjänst – tyvärr. Den sanna väktartjänsten tar sig uttryck i profetisk förbön och uppenbarar Faderns vilja och syften. Den identifieras av en passion att leda och iordningställa bruden för sin brudgum. Den har i sig en eunucks tjänst, där man blivit ”andlig kastrerad”, frigjord från egna syften och dolda motiv att äga bruden. Det är en profetisk funktion i Anden som inte försöker att dra människor till sig själv på ett felaktigt sett. Allt för många idag har valt att ställa sig utanför församlingsgemenskap efter att ha upplevd sig så som i kapitel fem – utnyttjade, slagna och sårade. Jag har även hört hur pastorer refererar till förlorad inkomst till kyrkan när människor har lämnat församlingen. Det ligger oss så nära att binda upp människors lojalitet till vad vi har organiserat, istället för att leda dom fram till Kristus, för att förbliva och förankras i Honom. Våra hjärtan har endast en enda lojalitet – Kristus. (Kol.1:28-29). I kärlek till Honom och till varandra byggs vi upp till ett heligt tempel. Det är inte meningen att vi skall ställa oss utanför gemenskapen med syskon i Familjen. Utanförskap gör oss sårbara för fiendens listiga angrepp, och utan ett moget andligt ledarskap, drivs vi lätt av ”varje vindkast i läran”. Den profetiska tjänsten är en grundläggande funktion för församlingens uppbyggelse. Den är en röst som ropar i öknen – och många befinner sig som i en ”själens öken” utan direktiv och inriktning för sina liv. Rösten ropar också till alla dem som befinner sig i en öken av förberedelse – för nya tider, större erövringar för Guds rike, och till djupare kärleks överlåtelse till Honom som vår själ har kär. Låt oss tro Herren för ett uppresande av sanna väktartjänster, som i sin kärlek till Herren för brud och brudgum tillsammans i en Andens enhet. Jes.62:5. Ingalill Vaim Göteborg, 28/2-06 Synen om Ryttaren Jag vill berätta om en syn jag hade för några år sedan och som jag blev påmind om här om dagen när jag var ute och gick. Den är lika aktuell idag som när jag såg den, eftersom Herren är och förblir densamme; igår, idag och till evig tid. Hans motivation är densamma – din och min fullständiga frihet! Det var för frihets skull han gjorde oss fria! Paulus säger i Galaterbrevet 5:1: ”Om Kristus har gjort er fria, låt då inte något nytt träldomsok läggas på er”. Kristus har gjort det endast han kunde göra och åstadkomma; frihet – mitt ansvar är att stå fast i hans frihet och inte låta fienden komma med varken det förflutna eller något annat för att försöka binda mig på nytt! Jag såg en ryttare komma ridande på en ståtlig och vacker häst. Jag tyckte han såg ut som en riddare från medeltiden, och hans kläder var som på den tiden. I hans ena hand höll han en stor kraftig lans som han riktade framåt som om han pekade mot ett bestämt mål. Jag följde honom med blicken och fick då se vad som för mig liknade en massiv, mäktig borg, inhöljd i dimma och mörker. Sedan såg jag något som fyllde mig med både förundran och förskräckelse. Människor satt fångade i bojor som hade sitt fäste i borgen. Jag såg hur dom satt med böjda huvuden, och känslan och förnimmelsen som uppfyllde både mig själv och hela platsen var absolut hopplöshet och mörker – som om döden själv hade fäst sitt grepp om var och en av dom. Jag flyttade blicken mot ryttaren igen. Han satt absolut stilla med blicken fäst på ”fångarna”. I ett nu satte hans sig i rörelse mot borgen – hela tiden med lansen riktad framåt. En efter en lyfte fångarna sina huvuden i det dom blivit uppmärksamma på Hans närvaro, och såg på Honom. Något hände som jag endast vill kalla: underbart! Fångarna fylldes av både förundring och glädje samtidigt! Det var som om dom inte kunde tro vad som hände med dom. Den mörka borgen började sakta gå i upplösning som om den var gjord av damm eller något slags pulver. Bojorna föll av deras händer och fötter, och fångdräkten förvandlades till en skinande, vit dräkt! Jag hörde den Helige Ande säga till mig: ”Borgen föreställde det förflutnas grepp om människors sinne och tankar och existerade endast genom att hävda sitt grepp om fångarna när de satte tro till lögnen”. ”Ryttaren du ser heter Sanning, och Sanningen strider för människors frihet från det förflutna och lögnens fångenskap”. Plötsligt skrattade ryttaren högt och hjärtligt, och hans skratt var så otroligt befriande och fylld av ljus och kraft. Hela luften, hela atmosfären fylldes av vad som såg ut för mig att vara ”ljuskristaller”! Dom strömmade ut ifrån hans skratt, som kom från djupet av hans inre! ”Ni skall förstå Sanningen, och Sanningen skall göra er fria”. (Joh.8:32). ”Och jag såg himmelen öppen och fick där se en vit häst; och mannen som satt på den, heter Trofast och sannfärdig, och han dömer och strider i rättfärdighet.” (Upp.19:11). Jag tänkte mycket på vad jag hade sett, och speciellt på ”ljuskristallerna” från ryttarens skratt. Herren förde mig vid ett senare tillfälle till Jes.26:19 för att ge mig en bekräftelse i ordet: ” Dina döda skall bli levande, mina dödas kroppar skall uppstå. Vakna upp och jubla ni som bor i stoftet, ty din dagg är ljusets dagg och jorden skall ge igen de avsomnade”. I min Amplified Bible står det så här; ”För din dagg O Herre, är som ett glittrande, skinande ljus”. (Himmelskt, övernaturlig dagg) och jorden skall ge tillbaka dom döda (till livet) för över döden och skuggornas land skall du låta din dagg falla”. (Min egen översättning). Dagg är en bild på något som förnyar och uppfriskar. Du vet säkert hur daggen ligger tidigt en varm sommardag. Den väter marken och naturen innan solens hetta kommer. Endast Herren kan förnya dig och mig till ett liv i överflöd. Han är den som har fört oss ut ur mörkret och in i sitt underbara ljus! Hans skratt är som ett regn av kristall, fylld av ljus och kraft, och han låter det falla över oss. ”Helga dem i sanningen; ditt ord är sanning”. (Joh.17:17). Den Sonen gör fri ÄR verkligen fri. Nu och i evighet. Allt gott min vän Ingalill |
Prophetic Forum The true ministry of the watchmen In the Song of Solomon 3:1, we find the story of the Shulamite woman and the lover of her soul. She is telling of the dream she had where she is walking the streets of the city and its broad places, looking for her beloved. She was unable to find him. In her search she met the watchmen who go about the streets of the city. She asks if they have seen him, and in passing them she finds him. In chapter five, he once again reveals himself to her in a dream. While sleeping and dreaming, we also can be awake in our spirit. God communicates with our spirit, even while sleeping. I believe God desires to awaken the sleeping beauty, His church in this day and hour. He desires intimacy with you and me. As he stretches forth his hand through the hole in the door, she is moved by him. God is continually reaching out His hand to you and me. His love is so strong and unwavering toward us, as He desires to take us deeper and higher with Him. She rises to go to him, only to find that he has already disappeared. Dear friends, let us not miss the opportunities where the Holy Spirit awakens us to intimacy (in to me see) and closeness, and where He will speak to us like only He can. May God give us grace to recognize the still, small voice, beckoning and calling for us. The world is constantly shouting at the top of its voice for our attention – pulling us away from the One whom our soul loves. As she once again takes to the streets of the city, she again meets the watchmen. This time it is different. They beat and wound her, and ripped the veil and the mantle from her. I believe there are a true and a false ministry of the watchmen. The true ministry is found and expressed through prophetic intercession, in revelation of the Fathers will and purpose. It is identified by a passion to guide, lead and prepare the bride for the bridegroom. It a ministry of the eunuch, where you have been “spiritually castrated” and freed from your own ambitions and hidden motives of any ownership of the bride, the church. It is a prophetic function in the Spirit, which do not try to draw people to themselves for vain, selfish purposes. Today, there are unfortunately too many people who have placed themselves outside the “church walls” and the fellowship of the believers, due to having experienced what chapter five spoke of. The have been used and abused, and feel struck down and wounded. I have myself heard with my own ears, how pastors have referred to people who have left their fellowship – “there goes the money”. It is so tempting to bind up the loyalty of the people to what we ourselves have organized. As ministers we are called to lead people to Christ, and establish them in Him for continual growth and maturity. (Col.1:28-29). Christ is our one and true loyalty In His love we are built into a holy temple. We are not intended to be outside of the fellowship with our brothers and sisters in the family of God. Being outside of “the camp” can easily make us vulnerable to the deception and attacks of the enemy. Without a sound and mature leadership, we are tossed about by “every wind of doctrine”. The prophetic ministry is a foundational function for the building of the church. It is also a voice crying in the desert – where many may find themselves right now. They may find it hard to find the purpose and the directive, which God has for them. The prophetic voice is also calling forth to them that are in a desert of preparation. God is preparing us for new days ahead, greater conquests for the Kingdom of God, and a deeper commitment of love to Him whom our soul so desperately loves. Let us believe God to rise up the true ministry of the watchmen, who will for the love of the Lord bring the Bride and the Bridegroom together in the unity of the Spirit. Isaiah 62:5 Ingalill Vaim Gothenburg, 2/28/06 A Vision About the Rider I would like to tell you of a vision I had a few years ago. I was reminded of it just the other day when I was out walking. It is just as vital and important to us today as when I first saw the vision. The Lord is the same, yesterday, today and forever! His motivation remains the same – yours and my freedom! It was for freedom that Christ set us free! In Gal.5:1, Paul says: "In freedom Christ has made us free. Stand fast then, and do not be hampered and held ensnared and submit again to a yoke of slavery (which you have once put off). The Amp. Bible. Jesus Christ has done what only he could do and accomplish – freedom! My responsibility is to remain standing in his freedom, not allowing the enemy to remind me of the past and once again enslave me to its power and hold on my mind and memory! Nothing must be allowed to bind me again, when Christ has set me free! I saw a rider approaching on a very beautiful horse. To me he looked like a knight from the middle- ages, and he was also dressed as such. In his hand he was holding a lance pointing it straight forward, as if pointing toward a precise goal or target. I followed him with my eyes, and saw what seemed to me to be a huge fortress, covered in darkness, despair and gloom. What I continued to see filled me with both astonishment and dread. I saw people being prisoners, held captives in chains, which were bolted on to the huge fortress. They had their heads bowed in hopeless despair – it was as if the air was filled with the stench of death. I looked to the rider to see what he was doing. He sat absolutely still with his lance in a forward position, and his eyes were fixed on the "prisoners". One by one the prisoners lifted their heads in awareness of his presence, and then something absolutely wonderful began to take place! The prisoners were filled with astonishment and joy at the same time. It was as if they could not believe what was happening to them. The dark fortress began to slowly dissolve as if it was made of dust or some kind of powder. The shackles fell of their feet and hands, and the prison clothes were transformed into a shining, white robe! I heard the Holy Spirit say this to me: "The fortress resembled the strong hold the past has had on them. In believing the lies about themselves and their past, it had its existence and its right to torment them". "The rider you have seen is the Truth. Truth fights for mans freedom from every lie of the enemy and the stronghold of the past". Suddenly the rider began laughing. Loud and exuberant laughter filled the air. His laughter was so joyous and liberating and filled with light and power. The whole atmosphere and the air were filled with what seemed to be crystals of light! They came gushing forth from the depth of his innermost. "You shall understand the truth, and the truth shall set you free". (John 8:32) After that I saw heaven opened, and behold, a white horse appeared. The One who was riding it is called Faithful and Trustworthy, Loyal, Incorruptible, Steady and True, and he passes judgement and wages war in righteousness (holiness, justice and uprightness). (Rev.19.11) In the days that followed I thought about what I had seen, and particularly about the "crystals" from the riders laughter. Had I made it up or could this really be true? The Lord led me to a scripture in Isaiah 26:19, and I was filled with joy when I read what it says as I understood the Lord wanted to give me a confirmation in his word. Your dead shall live O Lord; the bodies of our dead saints shall rise. You who dwell in the dust, awake and sing for joy! For your dew O Lord is a dew of sparkling light, heavenly supernatural dew, and the earth shall cast forth the dead to life again, for on the land of the shades of the dead You will let Your dew fall. Dew is a picture of something being renewed and refreshed. We all know what it is like when in an early summer morning the dew covers the ground. It gives moisture to the grass and flowers, preparing them for the heat of the day. The Lord is the Only One who can bring renewal and refreshing unto a life of abundance in His Presence. He is the One who has brought us out of darkness into His marvellous light! His laughter is like dew; a rain filled with crystal light and power – let the rain, fall upon us again, O Lord! "Sanctify them by Truth; Your Word is Truth". (John 17:17) Whom the Son sets free, is free indeed. Now and forever. I wish you His best Ingalill Vaim |